Är blod alltid tjockare än vatten? I praktiken ja, men inte alltid i verkliga livet.
Jag har så svårt att förstå släktingar som promt måste träffas på kalas. Man måste självklart bjuda alla så fort något ska firas, fast man egentligen inte vill ha dem där. Det är typiskt svenskt. Man vågar inte utesluta någon. Men jag förstår inte. Om man inte gillar varandra, inte kan hålla sams, och inte tycker om varandra, varför ska man då tvingas att umgås med varandra? Jag förstår inte! Bara för att man är släkt så behöver man inte umgås. Gillar man inte varandra så gör man det inte, och då ska man heller inte umgås.
För mig är det ganska betydelselöst om man är släkt eller inte. Jag umgås med de jag vill umgås med, och skulle aldrig bjuda alla släktingar bara för att det är kalas eller liknande. För mig betyder mina vänner och personer jag har valt att ha runt omkring mig minst lika mycket som mina släktingar. Släktingar är inget man väljer och därför har jag svårt att förstå varför man ska umgås med varandra om man kanske inte ens gillar varandra.
Hur har ni det i er släkt. Tvingas ni umgås fast ni kanske egentligen inte vill?
Dallas-syndromet skulle jag kalla den.
SvaraRaderaDet var just i den serien jag såg att så fort det hände nåt i familjen så alla i släkten och familjen var på plats.
Sånt påverkar folk mer än man tror.
Menar du att det är typiskt svenskt? Nämn gärna ett folkslag som inte bjuder hela släkten på kalas. Tror du turkarna eller romerna utesluter familjemedlemmar på kalas? #liten världsbild
SvaraRaderaDan: I många andra folkslag så brukar man säga upp kontakten för peptiteser, men inte i Sverige. Här ska alla gilla alla, och gillar man inte alla så ska man låtsas att man gillar alla.
SvaraRadera